Darling Linus bad mig skriva ett gästblogginlägg med ledorden - nostalgi idioti ideologi.
Det är tre riktigt fina ord tillsammans.
En klubb med de där tre ledorden känner man ju för att besöka.
Ordet "ideologi" är ju lite laddat. Färgat.
Det känns lite vänster... utan att vara vänster.
För i en steril företagsmiljö använder man ju istället ordet "värdegrund".
... men det är ju inte lika mycket rock ´n roll.
Tänk kombinationen "nostalgi idioti värdegrund"
Det låter ju som en klubb som Kristdemokraterna skulle ligga bakom.
För att frälsa oss och få oss att rösta.
Ungefär som när Flanders ungar får "baseball-kort" med figurer ur bibeln.
Alltså att man försöker lägga "den kristna medicinen" på en bit socker.
Ungefär som kristen hårdrock... eller hip hop.
Det kan svänga rätt bra... men budskapet handlar om frälsning.
Jag har alltid tyckt att sådant är lite obehagligt.
"Du ville ha hip-hop men fick Jesus in the mix! På köpet"
Jag tror på Jesus som DJ... men "jag tror inte på Jesus".
... och nu måste jag uppehålla mig en sekund vid vad jag menar med det.
Jag menar att jag inte räknar mig till de som ser kristendom som "rätt" och andra religioner som "mindre rätt".
Jag har alltså inget emot Jesus. Jag går heller inte omkring och MISSTÄNKER honom för något.
Tvärtom! Jag tycker att han sagt och gjort helt fantastiska saker. Enligt rykten.
Det har Buddha och Muhammed också.
Problemen börjar väl vid att de här tre killarna också sagt och gjort en hel del fullkomligt puckade saker.
Det är mänskligt.
Jag är absolut inte bättre.
Jag är människa! Det är inget gnistrande under av logik och rationalitet.
Tvärtom.
Det är som en tjuvkopplad och felparkerad Ford Granada.
Se där! Jag fick inte ens till en liknelse som går att begripa!
Nu när jag vet att jag kommer ha fel... känner jag ingen längtan att begränsa mig till ett perspektiv.
Lägga alla mina ägg i en korg. Börja springa på en dumt snitslad bana.
Köpa ett paket färdigtänka tankar.
Jag vill upptäcka själv.
Jag vill smaka och känna efter.
Jag vill bygga saker som ramlar.
Jag tror på kärlek.
Jag tror på magi.
Jag tror på det stora oförklarliga miraklet livet... och då menar jag inte bara mitt liv... utan allt levande.
Det är så fantastiskt stort och mirakulöst att jag kan börja gråta när jag tänker på det.
Vördnaden inför det storslagna får mig inte att vilja välja mellan Buddah, Jesus eller Muhammed.
Snarare tvärtom.
Jag tror däremot på idén bakom CW Graves modell om psykologisk evolution.
Att vår art aldrig kommer att bli "klara" utan att vi ständigt utvecklas.
Därför är det så farligt att tro att vetenskap är
sanningen... bestämd artikel singularis.
Vetenskap är ju bara det vi nakenapor
lyckats skrapa ihop hittills. Så bra vi kan. Just nu.
Det är förvisso en hel del... men det är inte allt.
I min värld är det helt ok.
Det är till och med något vackert.
Det betyder att det finns massor kvar att upptäcka.
Om vi ger oss ut bortom den snitslade banan.
Om vi utmanar det vi tror oss veta.
Om vi vågar ha fel.
För ibland måste man gå vilse för att hitta rätt...
Kallas det idioti... är jag gärna en idiot!