Min pappa kallades "papa chito" av hans latinopolare och det betyder ungefär "lilla pappa" tror jag.
Jag har aldrig riktigt haft en pappa.
Inte en som är hemma och brottas och hänger med och lär en massa bus som vissa av mina polare hade.
Men det var lugnt, för man lånade ofta en farsa av nån annan så det blev nog folk av mig ändå.
Nu är min pappa död.
I somras fick jag ett brev av en man som heter Giancarlos och som förklarade att han är min pappas bror.
Nu ett par brev senare har jag fått massor med farbröder, fastrar, kusiner, en farmorsfar och en riktig farmor.
Det är helt sjukt.
Min mormor dog innan jag kom till så att få en farmor är helt fantastiskt.
Självklart börjar man fantisera..
Lyckorus..
Och sen slår det en.
Hur gör man?
Hur är man som barnbarn?
Jag vill ju vara bra, älska hennes hembakade bullar och minnas tillbaka på underbara somrar i hennes stuga.
Allt det där finns inte.
Får jobba på det, jag kan lova inte det inte finns en kvällskurs i farmorskunskap..
Löser sig nog.
Jag fick lite kort från farbror Giancarlos också.
Måste dela med mig av ett speciellt.
Detta är farsans band han lirade i innan han drog från Peru.
Får jag lov att presentera "Géminis 5".
(Farsan sitter i mitten, klicka för att förstora)
//Mekk
