Dåtid: Hänga i gäng i en varm lägenhet när Västerviks Centrum. Drog ut på stan eller ner till Gården. Påverkades hela tiden av det som hände runt en. Den ena dagen var inte den andra lik.. eller så var den ljust det, vilket ledde till att man försökte göra allt för att saker inte skulle upprepa sig. Dennis Lyxén var en hjälte Sick Of It All var förebilden. Först skulle det vara pösiga jeans eller chinos med en stor hundkoppels kedja - störst vinner! Över en natt förändrades det till slimma jeans och en nyckelknippa som inte skulle få plats i fickan.
Instruktionsmanual över Nyckelknippa:
1 en jävla massa nycklar
2 en visselpipa
3 flasköppnare
4 en liten kedja vars funktion var att dänga ihop med "en jävla massa nycklar". Men här funkade det även med en karbinhake, eller en sådan där plast -tvinnad -sladdmojäng.
Sammanhållning, många små är bättre än några få stora- känslan var total inget kunde stoppa oss.
Subkultur, rödögda och rättvisemärkta, det var så vi jobba.
Nutid: Prata så mkt som möjligt om den tiden i långa nostalgi-orgier så fort vi får chansen.. Minnas tillbaka och bara komma ihåg det som gick rätt och fel, däremellan minns vi inte speciellt mkt.
Påminner ständigt sig själv om att det är viktigt med solidaritet och att man ska inte lyckas på andras bekostnad. Försöker hela tiden att få tid över att träffa dom som man verkligen tycker om. Och om någon skulle komma på en med att tänka pripps-blå tankar.. förtydliga för dessa - nä asså jag e punk!
Nytid: En nostalgisk, reklamstuderande med alldeles för lite engagemang i saker som verkligen betyder något. Ständigt på jakt efter nytt. Hur ska det här sluta? trubbel!